Statlig bank för kvinnor invigd i Indien

Indiens premiärminister Manmohan Singh har invigt landets första bank för kvinnor i staden Mumbai.

Kvinnorna blir bankens anställda och kunder. Bankens filialer invigs inom de kommande åren över hela landet, inte bara i städer, utan också på landsbygden.

 

Målet med banken är att hjälpa kvinnor att få finansiella kunskaper och starta sina egna företag.

Singh förklarar att indiska kvinnor numera har minimal tillgång till finanser, vilket bör korrigeras för att kvinnorna också kunde bidra till landets ekonomiska tillväxt.

RUVR

 

 


Organstölder i Kina har inte bekräftats

I Sverige har företrädare för den religiösa rörelsen Falun Gong mötts av en okritisk hållning. Uppgifter om organstölder är chockerande, men det är viktigt att känna till att de inte är bekräftade av oberoende källor. Denna naivitet bland politiker kan försvåra det viktiga arbetet för mänskliga rättigheter, skriver redaktören Puck Engman som har en kandidatexamen i kinesiska från Lunds universitet.
 
Trots att det nu har gått nästan 40 år sedan Helsingforskonferensen år 1975 då kommunisblocket enades med västmakterna om att ställa sig bakom vissa grundläggande mänskliga rättigheter fortsätter tolkningen och tillämpningen av dessa att vara en hårt omstridd fråga. Den bakomliggande idén – att det finns vissa fundamentala värden som överskrider politiska skillnader, nationella gränser och kulturella olikheter – har visat sig svår att omsätta i praktik.

Bland de hinder som ligger i vägen för implementeringen av mänskliga rättigheter på en internationell skala är kanske det största den motsättning som finns mellan teorin om gemensamma universella värden och de särintressen som i praktiken är inblandade i att propagera för dem.

Därför är det viktigt att vi bevarar en kritisk inställning i alla frågor som rör mänskliga rättigheter, något ledamöter från flera riksdagspartier tyvärr missade när de i förra veckan deltog vid ett seminarium om organskörd i Kina, där såväl talare som arrangörer hade anknytning till den världsomspännande sekten Falun Gong.

 

Seminariet ägde rum på ABF-huset i Stockholm 18/11 och gick under rubriken ”Ending Organ Pilaging in China”. Här talade David Kilgour från Doctors Against Forced Organ Harvesting (DAFOH), Man Yan Ng från International Society for Human Rights (ISHR) samt Petra Lidberg från svenska Supporting Human Rights in China (SHRIC).

David Kilgour är en före detta kanadensisk politiker och en av författarna bakom rapporten ”Bloody Harvest”. Rapporten påstår att det i Kina pågår en storskalig skörd av organ från levande personer, framför allt Falun Gong-utövare. Dessa organ säljs därefter vidare till högstbjudande på svarta marknaden.

DAFOH uppskattar att över 10 000 organtransplantationen sker varje år som följd av denna organskörd.

Detta är allvarliga anklagelser som målar en ännu svartare bild av den redan mörka historien om förföljelse av Falun Gong. Amnesty International liksom flera av FN:s särskilda rapportörer har uppmanat till en oberoende undersökning av dessa allvarliga anklagelser.

Vari ligger då problemet? Jo, i att de organisationer som för fram dessa anklagelser själva har nära anknytning till Falun Gong.

På DAFOH:s hemsida länkas det bland annat under rubriken ”bevis” uteslutande till artiklar i den Falun Gong-anknutna tidningen Epoch Times.

Medarrangörer av måndagens seminarium var bland annat föreningen Ordfront, men också TV-stationen New Tang Dynasty som likt Epoch Times är knuten till Falun Gong.

Det är normalt att globala religösa rörelser som Falun Gong har egna mediekanaler för att rapportera sin syn på verkligheten, men den okritiska inställningen gentemot dessa nyhetsorganisationer är slående.

Medan vi idag ofta behandlar rapporter från amerikanska Fox News eller det kinesiska kommunistpartiets språkrör Folkets Dagblad med ett hälsosamt mått av skepsis verkar det som att denna kritiska blick generellt är frånvarande när det gäller organisationer med sektkopplingar likt Epoch Times.

Anklagelserna som förs fram av bland annat David Kilgour och DAFOH har ännu inte bekräftats av någon oberoende organisation.

Amnesty International har till exempel inte kunnat göra en tillfredsställande utredning eller lyckats få tag på tillräckliga bevis för att själva kunna lyfta den här frågan. Detta trots att organisationen kontinuerligt rapporterar om närliggande ämnen som förföljelse av Falun Gong-utövare och organtransplantationer från avrättade fångar.

Anklagelserna som förs fram är chockerande och kan inte underkännas bara för att de förs fram av organisationer med anknytning till Falun Gong, men inte heller kan vi okritiskt acceptera dessa anklagelser som vedertagna sanningar.

Det senare verkar tyvärr vara fallet bland flera av de svenska politiker som deltog vid seminariet.

Heléna Lindhal (C) skriver på sin blogg att hon blev djupt berörd och fortsätter utan förbehåll med att återge hur tiotusentals samvetsfångar plundras på sina organ medan de fortfarande är vid liv. Kina, skriver Lindhal och kastar om bevisbördan, har inte kommit med några motbevis.

Christer Winbäck (FP) uppmanar på sin blogg läsaren att titta närmare på DAFOH:s hemsida och skriva under deras petition till FN som kräver ett omedelbart stopp på den påstådda organskörden.

Att riksdagsledamöterna som deltog vid seminariet 18/11 inte verkar veta varifrån budskapet de lyssnade till kommer ifrån är djupt problematiskt. Inte så mycket på grund av anklagelserna kan vara falska – även oberoende organisationer kan ha fel – men framför allt för att politiker som okritiskt repeterar Falun Gongs budskap kommer få väldigt svårt om de försöker lyfta frågor om mänskliga rättigheter i diskussion med en kinesisk motpart.

De kommer avvisas som okunniga och naiva samt bekräfta en redan utbredd bild bland den kinesiska eliten – att mänskliga rättigheter bara är ett sätt för anti-kinesiska särintressen att legitimera attacker mot landet.

PUCK ENGMAN

 

Exempel på svensk okunskap om Kina och Asien

Inför vänner och bekanta brukar jag ofta uttrycka farhågorna för hur svensk okunskap om Kina och Asien resulterar i fördomar och schablonbilder som sedan sprider sig på nationell nivå.

Då Sverige endast har ett fåtal korrespondenter och journalister baserade i denna del av världen – jämfört med dussintals i USA och Europa – så är det väl denna informationsbrist en oundviklig följd av medias sparåtgärder.

Exempelvis torde det mesta som skrivs i svensk media om Kina i dag vara omskrivna ”nyheter” från olika byråer eller utländska medier, som ofta rör sig på en extremt ytlig nivå. Som bekant råder det ju samtidigt ingen brist på djuplodande reportage från EU-länderna eller Amerika.

Vad kan detta då egentligen leda till? Förutom de redan nämnda fördomarna som existerar bland Sveriges befolkning, så börjar denna okunskap även sprida sig bland landets politiker och tjänstemän.

Bara de senaste dagarna har jag i min Twitter-feed lagt märke till två exempel då detta blivit särskilt tydligt:

 

Exempel 1: För en dryg vecka sedan var Sveriges it-minister Anna-Karin Hatt på besök i Kina. Bland annat höll hon ett tal för eleverna Tsinghua – ett av landets mest prestigesfyllda universitet – som måste ha tätt sig obegripligt för åhörarna.

Hatt talade vitt och brett om ”föregångslandet Sverige”, där tjänster som e-handel, e-banking och e-myndigheter är så utbrett att nästan ingen längre handlar i fysiska butiker eller lyssnar på cd-skivor.

Vidare hävdade Hatt att demokrati och åsiktsfrihet är en förutsättning för denna slags teknologiska utveckling på internet.

Därmed torde ministern helt ha missat hur denna utveckling i mångt och mycket kommit längre i Kina, än i Sverige. I Kina finns världens största e-handelsföretag Alibaba, liksom fem av världens åtta största sociala medier.

Banker och betalningssystem är väl integrerade i dessa sociala medier – exempelvis är en av de vanligaste betalmetoderna på internet att ta notan via mobiltelefonen, som många kineser har kopplade till sin bank genom Alipay, världens största betalsystem online. Det minimerar alla krångliga nummer, koder och annat som ökar risken för kortbedrägerier.

Och om Anna-Karin Hatt vill handla cd-skivor i Kina kan jag bara önska lycka till, eftersom de är mycket svårare att hitta här än i Sverige. Men då ministern redan verkade ha sin bild klar av Kina som teknologiskt underutvecklat, så brydde hon sig nog inte ens om att leta.

Tipstack till Björn Djurberg på VFL nyheter, som vidareutvecklar resonemanget i sin artikel ”Anna-Karin Hat och myten om föregångslandet Sverige”.

 

Exempel 2: Allt sedan klimatmötet i Köpenhamn 2009, har världens industriländer lovat att en så kallat ”grön fond” ska etableras, där pengar ska finnas för att hjälpa utvecklingsländerna med de problem som jordens klimatförändringar för med sig i den fattiga världen.

Sveriges radio kan så i dag rapportera att denna fond väntas bli verklighet i mitten av 2014. Enligt en intervju med Jan Cederlund, Sveriges representant till ”Gröna Fonden”, kommer denna fond så småningom att kunna betala ut 700 miljarder kronor per år.

Så långt allting gott. Men i nästa andetag säger Cederlund att fonden ska vara baserad i Sydkorea, och att detta är ”första gången som ett sådant organ har sitt säte i ett utvecklingsland”.

Men det verkar som Cederlund, mannen som ska representera denna fond för att hjälpa u-ländera, helt har missat att det produktiva Sydkorea enligt IMF har en BNP per capita som är högre än genomsnittet i EU.

Det koreanska BNP per capita står sig även väl internationellt med en 26:e plats globalt – just bakom Frankrike på plats 24 och Japan på 22, men väl före länder som Spanien och Italien.

Tipstack till Tobias Hübinette, som själv har koreanskt påbrå och menar att det är vanligt att svenskar klumpar ihop Sydkorea med sydostasiatiska länder som Vietnam och Indonesien, trots att landet tillhör en helt annan del av världen, nämligen det hårt industrialiserade Nordostasien.

Här har vi alltså två exempel där höga svenska tjänstemän gör bort sig internationellt, på grund av okunskap och fördomar. Kan verka oförargligt, men lär i det långa loppet leda till en del politiska felbeslut, samt slå hål på bilden av Sverige som ”kunskapsland”.

 

Skrivet av Jojje Olsson

 

Indiens premiärminister har ingen egen mobiltelefon

 
Papper och penna räcker gott.

RSS 2.0