Statsminister Carl XVI Gustaf
Världens största land är som tur är sig självt nog
Vad vill egentligen Kina? Vilka maktanspråk har världens största land och numera också världens största ekonomi (räknat i köpkraftsjusterad BNP)? Vad betyder den militära upprustningen med snart två hangarfartyg? Och hur ser man på den enorma energi- och råvarutörst som det nya välståndet ger upphov till, det vill säga hur kommer Kina att agera gentemot andra utvecklingsländer, i första hand i Afrika?
Svaren är långtifrån självklara. Det är inte heller säkert att man skulle bli klokare av att vara en fluga på väggen under mötena med de sju männen i politbyråns ständiga utskott. Där har man nog att göra med att hålla ihop sitt eget land, med demokratirörelser, korruption och spänningar mellan folkgrupper och mellan stad och landsbygd, samt med miljöfrågan och att åstadkomma en social utveckling som fyller kraven för ett modernt land.
Det stämmer också med den bild Kina velat förmedla utåt, att utrikespolitiken kommer i andra hand. Relationerna med USA och väst i allmänhet, och med Ryssland präglas av om inte vänskaplighet så av en pragmatism, att de inte får stå i vägen för de övergripande målen stabilitet och välstånd. Två undantag finns från regeln att utrikespolitik inte räknas: Taiwanfrågan ses inte som utrikespolitik och införlivandet i folkrepubliken är ett fortsatt mål. Och så Japan.
När Japan på olika sätt gjorde anspråk på Senkaku-öarna i Östkinesiska havet (Diaoyu-öarna på kinesiska) 2012, eller varje gång den japanske premiärministern Shinzo Abe besöker ett monument över japanska krigsförbrytare (Yasukuni i förfjol eller templet Koyasan Okuno-in i fjol), då väcks enorma aggressioner till liv, inte bara hos partitoppen i Peking utan över hela landet. Japanska varor bojkottas med en självklarhet som inte behöver kommenderas uppifrån.
Det är ett faktum att andra världskriget i Japan aldrig följdes av någon rättsprocess motsvarande den i Nürnberg för tyskarna, att många av de övergrepp som begicks i halva Kina och större delen av Sydostasien under åren 1937-1945 aldrig kommit till allmän kännedom och att något krigsskadestånd aldrig betalats från Japan. Professor Marie Söderberg, chef för Japaninstitutet på Handelshögskolan i Stockholm, säger att det hierarkiska politiska systemet i Japan gjorde att det inte fanns någon kollektiv skuld efter kriget likt i Tyskland. Från och med 1950-talet kunde ett demilitariserat och demokratiserat Japan gå vidare och bli en ekonomisk stormakt, sammantaget en utveckling som aldrig kunnat accepteras i Kina.
Från och 1978 och 20 år framåt, efter Deng Xiaopings ekonomiska frihetsreform, byggdes Kina upp till stor del med hjälp av japanskt bistånd, ett slags försenat krigsskadestånd som aldrig gick Kinas ära förnär då heljapanska projekt var förbjudna (Kina skulle kontrollera minst 51 procent). I slutet av 1990-talet drabbades så Japan av en finanskris och blev i sin tur beroende av det växande Kina.
Som största respektive handelspartner är Kina och Japan nu mer beroende av varandra än någonsin tidigare. En storkonflikt i området skulle vara förödande för alla de mål som man vill uppnå i båda länderna. Det finns på ytan inga som helst rationella skäl för en upptrappning, men under ytan desto fler. Därför är osvuret bäst beträffande relationen mellan de två.
Att begreppet ”Kina tar över” blivit så vanligt kan antas bero på landets storlek i kombination med den enorma varuproduktionen, men också på vad som uppfattas som intrång på den afrikanska kontinenten, att man gör investeringar i utbyte mot råvaror. Men det står alla länder fritt att göra affärer i Afrika. Och det är inte så att Kina bygger broar och vägar och skeppar hem kol, olja och metaller som betalning. Så fungerar det inte. Afrikanska råvaror säljs via råvarumarknaden som överallt annars, och där är Kina visserligen en allt större aktör.
Man kan räkna med att kommunistpartiets anspråk är och förblir att hålla ihop och utveckla Kina. Konflikter kommer att uppstå och de kommer förhoppningsvis att lösas, även vad gäller Japan.
JOHAN RUDSTRÖM
XIAOMI rekordökar – i topp med Samsung och Apple
Nu har uppstickaren tagit sig in på tredjeplatsen på den globala marknaden för smarta mobiler. Före är bara Samsung och Apple.
Xiaomi sålde 17,3 miljoner smarta mobiler under tredje kvartalet i år. Det är tre gånger mer än under samma period förra året. Tillväxten är rekordartad.
Framgångsreceptet är avancerade, billiga mobiler som endast säljs via nätet.
Samsung är fortfarande etta med 78,1 miljoner sålda smarta mobiler, men det är en minskning med nästan tio procent sedan förra året. Apple som är tvåa med 39,3 miljoner har ökat försäljningen med 6 procent.
Sammanställningen av de smarta mobilerna kommer från analysfirman Strategy Analytics.
På marknaden för samtliga mobiler, inte bara de smarta, ligger Xiaomi på femte plats, efter Samsung (102 miljoner enheter), Microsoft (Nokia), Apple och LG.
Nyteknik
Hugo Barra
Affärsmän i kostym toppar Kinas Twitter
Vi är vana vid att våra twitterstjärnor är artister – som den störste av dem alla – Justin Bieber, med 48 miljoner följare. Men i Kina är Bieber slagen av en betydligt mer oglamorös man, Lee Kai-fu – som har 52 miljoner följare.
Hopplöst att vara kinesisk turist i Sverige
På fredag är det kinesisk nyårsafton och en femtedel av mänskligheten tar semester. Allt fler kommer att tillbringa denna utomlands. Nära 100 miljoner kinesiska turister reste i världen 2013 och de shoppade för mer än 102 miljarder dollar 2012 – mer än någon annan nationalitet. Allt fler kommer att vilja resa individuellt. Kineserna är kort sagt den stora jackpoten för världens turistindustri.
Hur klarar sig Sverige i konkurrensen? Jag satte mig i en kinesisk turists skor i Stockholm för en dag.
1. Nix shopping. Likt de flesta kineser använder jag inte Visa utan Union pay. På Harrods i London finns det 100 Union pay-terminaler med direktbetalning från kinesiska bankkonton. I Stockholm kan jag inte ens köpa en trisslott på pressbyrån. ”Du får betala kontant” föreslår säljaren. Bankomaten tar dock inte Union pay.
2. Det är därför kineser reser fullastade med kontanter. Problemet är att kriminella också vet om det. Många kinesiska besökare har blivit rånade.
3. Ok. Vår turist har blivit varnad att Sverige är ociviliserat och betraktar nervöst varje urinvånare som potentiell ficktjuv. Han kliver ur Cityterminalen för att åka till hotellet. Där står tre taxibilar och väntar. Den första heter Stockholm; den andra Södermalm Stockholm och den tredje Taxi Stockholm. Perfekt! Vår turist har hört att taxibolaget Stockholm är pålitligt. Deras priser står på en obegriplig klisterlapp i något bakre fönster. Enbart på svenska. Det är jobbigt nog att läsa bokstäver på engelska om man är van vid kinesiska tecken.
Vi hoppar in i den första och får betala 790 kronor för en 10-minuters resa. Vår turist inser att han blivit lurad men blir informerad att till skillnad från i Kina är det fullt lagligt i Sverige. Riktiga Taxi Stockholm tar 325 kronor – även det hutlöst om man är van att taxametern börjar på 10 kronor.
4. Då får det bli bussen. Glöm det, säger chauffören. Det går inte att köpa sms-biljett utan svenskt abonnemang. Virrar mig fram till tunnelbanan och köper biljett kontant. Åker fel eftersom all information är på svenska. I Peking är upprop och skyltar även på engelska. Stockholm visar ingen sådan hänsyn.
5. Checkar utmattad in på hotellet. Rummet saknar livets mest elementära nödtorft: vattenkokare, snabbnudlar, tofflor, te, kinesiska tv-serier, inte ens tandborste. Det kostar som ett femstjärnigt hemma. Ingen risvälling till frukosten. Deprimerad och hungrig. Nu krävs nöjen! Försöker kolla på visitstockholm.com vad som är på gång, men ingen information på kinesiska.
6. Affärerna stänger klockan sju. Var är alla människor?
7. Kinamaten är inte som hemma. Svälter.
8. Var är karaokepalatsen? Var är alla butiker med lyxklockor som Schweiz är så berömt för!
9. Finns det bara ett kasino!? Var är min plånbok?
10. Rädd, förvirrad, hungrig, kränkt och utblottad springer vår turist till Arlanda Express för att fly landet. 260 kronor enkel! Tar ni Union pay? Liftar till Arlanda. Welcome to the capital of Scandinavia! står det där. Skulle inte tro det.
Ola Wong/Svd
Statlig bank för kvinnor invigd i Indien
Indiens premiärminister Manmohan Singh har invigt landets första bank för kvinnor i staden Mumbai.
Kvinnorna blir bankens anställda och kunder. Bankens filialer invigs inom de kommande åren över hela landet, inte bara i städer, utan också på landsbygden.
Målet med banken är att hjälpa kvinnor att få finansiella kunskaper och starta sina egna företag.
Singh förklarar att indiska kvinnor numera har minimal tillgång till finanser, vilket bör korrigeras för att kvinnorna också kunde bidra till landets ekonomiska tillväxt.
RUVR
Organstölder i Kina har inte bekräftats
Bland de hinder som ligger i vägen för implementeringen av mänskliga rättigheter på en internationell skala är kanske det största den motsättning som finns mellan teorin om gemensamma universella värden och de särintressen som i praktiken är inblandade i att propagera för dem.
Därför är det viktigt att vi bevarar en kritisk inställning i alla frågor som rör mänskliga rättigheter, något ledamöter från flera riksdagspartier tyvärr missade när de i förra veckan deltog vid ett seminarium om organskörd i Kina, där såväl talare som arrangörer hade anknytning till den världsomspännande sekten Falun Gong.
Seminariet ägde rum på ABF-huset i Stockholm 18/11 och gick under rubriken ”Ending Organ Pilaging in China”. Här talade David Kilgour från Doctors Against Forced Organ Harvesting (DAFOH), Man Yan Ng från International Society for Human Rights (ISHR) samt Petra Lidberg från svenska Supporting Human Rights in China (SHRIC).
David Kilgour är en före detta kanadensisk politiker och en av författarna bakom rapporten ”Bloody Harvest”. Rapporten påstår att det i Kina pågår en storskalig skörd av organ från levande personer, framför allt Falun Gong-utövare. Dessa organ säljs därefter vidare till högstbjudande på svarta marknaden.
DAFOH uppskattar att över 10 000 organtransplantationen sker varje år som följd av denna organskörd.
Detta är allvarliga anklagelser som målar en ännu svartare bild av den redan mörka historien om förföljelse av Falun Gong. Amnesty International liksom flera av FN:s särskilda rapportörer har uppmanat till en oberoende undersökning av dessa allvarliga anklagelser.
Vari ligger då problemet? Jo, i att de organisationer som för fram dessa anklagelser själva har nära anknytning till Falun Gong.
På DAFOH:s hemsida länkas det bland annat under rubriken ”bevis” uteslutande till artiklar i den Falun Gong-anknutna tidningen Epoch Times.
Medarrangörer av måndagens seminarium var bland annat föreningen Ordfront, men också TV-stationen New Tang Dynasty som likt Epoch Times är knuten till Falun Gong.
Det är normalt att globala religösa rörelser som Falun Gong har egna mediekanaler för att rapportera sin syn på verkligheten, men den okritiska inställningen gentemot dessa nyhetsorganisationer är slående.
Medan vi idag ofta behandlar rapporter från amerikanska Fox News eller det kinesiska kommunistpartiets språkrör Folkets Dagblad med ett hälsosamt mått av skepsis verkar det som att denna kritiska blick generellt är frånvarande när det gäller organisationer med sektkopplingar likt Epoch Times.
Anklagelserna som förs fram av bland annat David Kilgour och DAFOH har ännu inte bekräftats av någon oberoende organisation.
Amnesty International har till exempel inte kunnat göra en tillfredsställande utredning eller lyckats få tag på tillräckliga bevis för att själva kunna lyfta den här frågan. Detta trots att organisationen kontinuerligt rapporterar om närliggande ämnen som förföljelse av Falun Gong-utövare och organtransplantationer från avrättade fångar.
Anklagelserna som förs fram är chockerande och kan inte underkännas bara för att de förs fram av organisationer med anknytning till Falun Gong, men inte heller kan vi okritiskt acceptera dessa anklagelser som vedertagna sanningar.
Det senare verkar tyvärr vara fallet bland flera av de svenska politiker som deltog vid seminariet.
Heléna Lindhal (C) skriver på sin blogg att hon blev djupt berörd och fortsätter utan förbehåll med att återge hur tiotusentals samvetsfångar plundras på sina organ medan de fortfarande är vid liv. Kina, skriver Lindhal och kastar om bevisbördan, har inte kommit med några motbevis.
Christer Winbäck (FP) uppmanar på sin blogg läsaren att titta närmare på DAFOH:s hemsida och skriva under deras petition till FN som kräver ett omedelbart stopp på den påstådda organskörden.
Att riksdagsledamöterna som deltog vid seminariet 18/11 inte verkar veta varifrån budskapet de lyssnade till kommer ifrån är djupt problematiskt. Inte så mycket på grund av anklagelserna kan vara falska – även oberoende organisationer kan ha fel – men framför allt för att politiker som okritiskt repeterar Falun Gongs budskap kommer få väldigt svårt om de försöker lyfta frågor om mänskliga rättigheter i diskussion med en kinesisk motpart.
De kommer avvisas som okunniga och naiva samt bekräfta en redan utbredd bild bland den kinesiska eliten – att mänskliga rättigheter bara är ett sätt för anti-kinesiska särintressen att legitimera attacker mot landet.
PUCK ENGMAN
Exempel på svensk okunskap om Kina och Asien
Inför vänner och bekanta brukar jag ofta uttrycka farhågorna för hur svensk okunskap om Kina och Asien resulterar i fördomar och schablonbilder som sedan sprider sig på nationell nivå.
Då Sverige endast har ett fåtal korrespondenter och journalister baserade i denna del av världen – jämfört med dussintals i USA och Europa – så är det väl denna informationsbrist en oundviklig följd av medias sparåtgärder.
Exempelvis torde det mesta som skrivs i svensk media om Kina i dag vara omskrivna ”nyheter” från olika byråer eller utländska medier, som ofta rör sig på en extremt ytlig nivå. Som bekant råder det ju samtidigt ingen brist på djuplodande reportage från EU-länderna eller Amerika.
Vad kan detta då egentligen leda till? Förutom de redan nämnda fördomarna som existerar bland Sveriges befolkning, så börjar denna okunskap även sprida sig bland landets politiker och tjänstemän.
Bara de senaste dagarna har jag i min Twitter-feed lagt märke till två exempel då detta blivit särskilt tydligt:
Exempel 1: För en dryg vecka sedan var Sveriges it-minister Anna-Karin Hatt på besök i Kina. Bland annat höll hon ett tal för eleverna Tsinghua – ett av landets mest prestigesfyllda universitet – som måste ha tätt sig obegripligt för åhörarna.
Hatt talade vitt och brett om ”föregångslandet Sverige”, där tjänster som e-handel, e-banking och e-myndigheter är så utbrett att nästan ingen längre handlar i fysiska butiker eller lyssnar på cd-skivor.
Vidare hävdade Hatt att demokrati och åsiktsfrihet är en förutsättning för denna slags teknologiska utveckling på internet.
Därmed torde ministern helt ha missat hur denna utveckling i mångt och mycket kommit längre i Kina, än i Sverige. I Kina finns världens största e-handelsföretag Alibaba, liksom fem av världens åtta största sociala medier.
Banker och betalningssystem är väl integrerade i dessa sociala medier – exempelvis är en av de vanligaste betalmetoderna på internet att ta notan via mobiltelefonen, som många kineser har kopplade till sin bank genom Alipay, världens största betalsystem online. Det minimerar alla krångliga nummer, koder och annat som ökar risken för kortbedrägerier.
Och om Anna-Karin Hatt vill handla cd-skivor i Kina kan jag bara önska lycka till, eftersom de är mycket svårare att hitta här än i Sverige. Men då ministern redan verkade ha sin bild klar av Kina som teknologiskt underutvecklat, så brydde hon sig nog inte ens om att leta.
Tipstack till Björn Djurberg på VFL nyheter, som vidareutvecklar resonemanget i sin artikel ”Anna-Karin Hat och myten om föregångslandet Sverige”.
Exempel 2: Allt sedan klimatmötet i Köpenhamn 2009, har världens industriländer lovat att en så kallat ”grön fond” ska etableras, där pengar ska finnas för att hjälpa utvecklingsländerna med de problem som jordens klimatförändringar för med sig i den fattiga världen.
Sveriges radio kan så i dag rapportera att denna fond väntas bli verklighet i mitten av 2014. Enligt en intervju med Jan Cederlund, Sveriges representant till ”Gröna Fonden”, kommer denna fond så småningom att kunna betala ut 700 miljarder kronor per år.
Så långt allting gott. Men i nästa andetag säger Cederlund att fonden ska vara baserad i Sydkorea, och att detta är ”första gången som ett sådant organ har sitt säte i ett utvecklingsland”.
Men det verkar som Cederlund, mannen som ska representera denna fond för att hjälpa u-ländera, helt har missat att det produktiva Sydkorea enligt IMF har en BNP per capita som är högre än genomsnittet i EU.
Det koreanska BNP per capita står sig även väl internationellt med en 26:e plats globalt – just bakom Frankrike på plats 24 och Japan på 22, men väl före länder som Spanien och Italien.
Tipstack till Tobias Hübinette, som själv har koreanskt påbrå och menar att det är vanligt att svenskar klumpar ihop Sydkorea med sydostasiatiska länder som Vietnam och Indonesien, trots att landet tillhör en helt annan del av världen, nämligen det hårt industrialiserade Nordostasien.
Här har vi alltså två exempel där höga svenska tjänstemän gör bort sig internationellt, på grund av okunskap och fördomar. Kan verka oförargligt, men lär i det långa loppet leda till en del politiska felbeslut, samt slå hål på bilden av Sverige som ”kunskapsland”.
Skrivet av
Indiens premiärminister har ingen egen mobiltelefon
"En ursäkt från Dalai Lama skulle vara oerhört viktig för de bortadopterade barnen."
Dansk politiker : bränner upp alla kineser
Fullmäktigeledamoten i Helsingör Fuat Yalan har uteslutits ur Socialdemokraterna efter att ha skrivit att han önskar att alla kineser skulle brinna upp.
Bakgrunden till Fuat Yalans angrepp på kineser var att han sett en film på Youtube hur en pojke ur en turkisk minoritet som påstås vara en tjuv misshandlats och förnedrats av invånarna i en kinesisk by.
Filmen fick Fuat Yalan att må dåligt och bli arg.
Kommentaren väckte uppmärksamhet och när Fuat Yalan senare intervjuades höll han fast vid sitt hat mot kineser och sa så här till en överraskad reporter på Helsingör Dagblad:
– Om det stod en kines framför mig nu skulle jag skjuta honom!
Uttalandena blev så klart besvärliga för Fuat Yalans parti Socialdemokraterna, särskilt med tanke på att det är val i november. Man försökte resonera med honom och man bad honom också att lämna sin fullmäktigeplats, men det gick Fuat Yalan inte med på.
Till slut gick det så långt att hans medlemskap i partiet ifrågasattes. Och när Fuat Yalan hårdnackat vägrade att gå med på att lämna fullmäktige blev han utesluten ur partiet efter en lokal medlemsomröstning.
Kort därpå meddelade Fuat Yalan att han ställer upp i lokalvalet i november med en hittills okänd partibeteckning.
Han behöver få 1300 röster för att nå ett mandat och enligt Fuat Yalan räknar han med massivt stöd från de turkar som bor i Helsingör.
ScandAsian, HD, BBC
Mer manliga arbetare i produktionslinjen i Kina
[Financial Times] kinesiska fabriker där kvinnor var dominant tidigare successivt ersattes av män , men kvinnor är inte arbetslösa , utan att fortsätta utveckla för en bättre karriär och ett bättre liv.
U.S. film director Oliver Stone Hiroshima speech
Sydkorea: cyberattacken är inte från Kina
Rapporten nämnde inte de specifika namnen på de tre europeiska länderna, men man har bett hjälp av de berörda länderna i utredningen.
Tre tv-stationer och datanätet för tre banker slogs ut efter cyberattacken. Sydkorea förklarade en gång att undersökningen visade att attacken är från Kina, men sedan upptäckte att den är faktiskt från Sydkorea.
